Studentkommentarer beskrivning
Övningen beskrivning är en övning som jag egentligen gillar väldigt mycket. Jag älskar att få måla med ord, samt att få skriva på mina egna villkor utan för mycket ramar och måsten. Det är även en väldigt bra övning då beskrivningar kan berika en text eller ett tal enormt mycket, men det är inte så lätt som man tror att beskriva något bra.
I början hade jag lite svårt att bestämma mig för vad jag skulle beskriva men sedan när jag kom på det så gick det ändå ganska bra. Det blev så att jag främst fokuserade på hörselintrycket av någon anledning och jag fick liksom för mig att man skulle hålla det lite hemligt vad det var man beskrev.
Jag tyckte att den här övningen var bland de som gick smidigast och det antagligen för att jag inte var bunden att följa ett visst mönster med topikerna. För mig var det bara att skriva och det gick snabbt att föra över mina tankar till ord. Det var en rolig uppgift.
Beskrivningen var tveklöst den svåraste uppgiften hittills – tycker jag i alla fall. Här handlar det om att förmedla något som är så oerhört självklart för en själv. Att sätta samma bild i sin publiks ögon är helt klart omöjligt, men man kan nog göra ett bättre eller sämre försök.
Jag tycker faktiskt att detta var den roligaste framställningsformen hittills. Det var lätt att komma på något att skriva om och man fick lagom mycket ramar runt det man skulle skriva inför uppgiften.
De flesta verkade tycka att detta var den svåraste hittills… det förvånade mig lite. Jag tyckte det var mycket svårare att komma på en berättelse på 1000 ord om precis vad som helst!
Själva uppgiften tyckte jag väldigt mycket om! Lagom svårt och givande, som det kanske märktes så försökte jag bara köra på synintryck och inga andra sinnen alls eftersom det var så jag uppfattade uppgiften.
Jag tyckte att det var en lärorik uppgift, som fick en att tänka efter, reflektera och analysera sin omgivning. Trots det, kände jag verkligen hur jag upplevde det som den svåraste och mest krävande uppgiften än så länge.
Jag tyckte det var ganska svårt att fokusera på ett visst sinne i min beskrivning och hade därför med lite av alla fem sinnena.
Jag hade önskat att jag använt mig av fler intryck och på så sätt fånga fler dimensioner av höstmorgonen.
Känseln
Övningen beskrivning är en övning som jag egentligen gillar väldigt mycket. Jag älskar att få måla med ord, samt att få skriva på mina egna villkor utan för mycket ramar och måsten. Det är även en väldigt bra övning då beskrivningar kan berika en text eller ett tal enormt mycket, men det är inte så lätt som man tror att beskriva något bra.
För mig var det verkligen en utmaning att göra en beskrivning. Jag märkte att det inte kommer naturligt för mig att beskriva saker på ett målande sätt men det var roligt att träna på det. I början hade jag lite svårt att bestämma mig för vad jag skulle beskriva men sedan när jag kom på det så gick det ändå ganska bra. Det blev så att jag främst fokuserade på hörselintrycket av någon anledning och jag fick liksom för mig att man skulle hålla det lite hemligt vad det var man beskrev. Jag tycker att det var svårt att hitta något bra avslut på talet när jag skrev det men jag hörde hur några andra avslutade sina tal på samma sätt som de inledde dem och det tycker jag blev väldigt snyggt.
När de andra framförde sina beskrivningar märkte jag att det blev lättare att se det de beskrev framför mig när de ”presenterade” det de skulle beskriva först så det är något jag tar med mig om jag ska göra någon beskrivning i framtiden.
Jag tyckte att den här övningen var bland de som gick smidigast och det antagligen för att jag inte var bunden att följa ett visst mönster med topikerna. För mig var det bara att skriva och det gick snabbt att föra över mina tankar till ord. Det var en rolig uppgift.
Jag tyckte att det var en lärorik uppgift, som fick en att tänka efter, reflektera och analysera sin omgivning. Trots det, kände jag verkligen hur jag upplevde det som den svåraste och mest krävande uppgiften än så länge. Dels fick jag intrycket av att man nästan uteslutande skulle använda sig av endast ett sinnesuttryck (något som trots allt inte helt och hållet gick att genomföra). Jag hade önskat att jag använt mig av fler intryck och på så sätt fånga fler dimensioner av höstmorgonen.
Jag är trots allt nöjd med min slutgiltiga text. Utmaningen som jag såg den, låg inte endast i att använda sig av liknelser eller detaljer. Det handlade lika mycket om att finna rätt ord och begrepp, för att på bästa sätt måla upp bilden av vad man försökte beskriva. Och liksom nämndes i responsen jag fick, hade jag säkerligen en fördel eftersom det var fantastiskt väder morgonen under framträdandet!
Beskrivningen var tveklöst den svåraste uppgiften hittills – tycker jag i alla fall. Här handlar det om att förmedla något som är så oerhört självklart för en själv. Att sätta samma bild i sin publiks ögon är helt klart omöjligt, men man kan nog göra ett bättre eller sämre försök.
Jag tycker faktiskt att detta var den roligaste framställningsformen hittills. Det var lätt att komma på något att skriva om och man fick lagom mycket ramar runt det man skulle skriva inför uppgiften. De flesta verkade tycka att detta var den svåraste hittills… det förvånade mig lite. Jag tyckte det var mycket svårare att komma på en berättelse på 1000 ord om precis vad som helst!
Själva uppgiften tyckte jag väldigt mycket om! Lagom svårt och givande, som det kanske märktes så försökte jag bara köra på synintryck och inga andra sinnen alls eftersom det var så jag uppfattade uppgiften.
Jag missförstod uppgiften. Jag trodde man skulle hålla sig strängt till ett sinne så jag valde hörseln. Det var svårt. Speciellt när man inte hade några topiker att utgå från. Det enda jag kunde luska ut var att jag skulle ha någon slags introduktion och någon avslutning med beskrivningen i mitten, så att få någon bra struktur var ganska svårt. När jag insåg att jag missuppfattat tänkte jag att det inte var så mycket att göra åt saken utan att bara köra på.
Jag gillade denna övning trots att den var en ganska svår utmaning. Det var på ett sätt skönt att inte ha några specifika topiker att utgå ifrån och jag kunde därför vara lite personlig och välja ämne fritt vilket jag tyckte var väldigt kul. Å andra sidan är topikerna ganska bra att ha om man får idétorka eller helt enkelt inte kommer igång, så det är bra att vi har övningar både med topiker, och utan.
Jag tyckte det var ganska svårt att fokusera på ett visst sinne i min beskrivning och hade därför med lite av alla fem sinnena. Min tanke var att jag ville försöka skapa en känsla, och för att göra det använde jag mig av de övriga sinnena, så att de fick hjälpas åt att få fram känslan. Det var en utmaning men när jag väl fick ihop min text kände jag mig nöjd. Eftersom jag valde att framföra en ganska personlig beskrivning av sinnen som jag själv upplevt var det inte särskilt svårt att skriva och beskriva när jag väl kom igång. Det var detaljerna och finslipet som tog längst tid, och man kan ju hålla på i evigheter med att förbättra/lägga till/ta bort meningar och formuleringar. Men det var en riktigt kul övning!