Ture Tupp och härliga Hilda Höna
En fabel om att rökning är dåligt, av Lena Rylander.
Det var en gång en tupp som hette Ture. Han hade fått sitt namn för att föräldrarna tänkte att deras son skulle få en massa tur i livet. Ture växte upp bland sina bröder och systrar som tyckte mycket om honom och som tillsammans med föräldrarna såg till att han putsade sina vackra fjädrar ordentligt, att han alltid hade mask till mat och att han kunde ägna sig åt sin favoritlek – att öva sin sång, som i hönsgården kallades tuppelikulsång.
Ture Tupp hade verkligen tur. Nu hade han blivit en stor stilig tupp och till familjens stora glädje var uttagen till tuppelikulidoltävlingen som snart skulle avgöras. Det fanns bara ett problem: Ture Tupp hade blivit hes – han kunde bara kraxa som en kråka. Han skulle inte kunna delta. Turen var borta och Ture grät där han lommade iväg till sin favoritplats gödselhögen.
Just denna dag, någon vecka innan tuppelikulidoltävlingen ska gå av stapeln, har kusin härliga Hilda Höna kommit på besök till hönsgården. Härliga Hilda Höna hoppar höjdhopp hela tiden och är noggrann med sin hälsa. Denna morgon, när hon som bäst övar hönsflopp i höstacken, upptäcker hon att det kommer rök från den älskade dynghögen. Förfärad närmar hon sig högen och hon hostar och hostar men vill ändå se vad som står på. I dimman ser hon Ture Tupp. Ture Tupp står mitt i dyngan och röker – en stor cigarett.
Härliga Hilda Höna får en chock. Hon ser Ture kasta cigarettstumpen som är kvar in i höet i ladugården och strax är det inte bara rök på gödselhögen – plötsligt ryker hela härligheten. ”Oj, oj, oj”, kacklar härliga Hilda Höna. Hon gör ett höjdhopp av bara farten och som tur är får hon tag i ena vingpennan på Ture Tupp och tar honom ut ur det nu jättelika rökmolnet. Bara två fjädrar i hans vackra dräkt har hunnit bli brända och – nu har Ture verkligen tur – det börjar störtregna. Elden i ladugården slocknar genast.
Ture Tupp står nu skamsen vid väggen till det som är kvar av byggnaden och härliga Hilda Höna tittar kärleksfullt på honom. Hon har förstått allt. Ture har inte kunnat sjunga sina tuppelikulsånger för han har börjat röka. ”-Dags att sluta röka kusin Ture Tupp”, säjer hon glatt till honom. ”Bäst hade varit om du aldrig hade börjat – lungorna blir ju fula, man hostar sig hes och dessutom riskerar man ju både sitt eget och andras liv. Men, som vi hönor säger, bättre sluta röka med en gång än att bli förvandlad till skorsten. Och det bästa av allt: nu kan du vara med och sjunga i tuppelikulidoltävlingen om två veckor!”
Ture Tupp tyckte verkligen att han hade haft tusentur. Tack vare härliga Hilda Höna överlevde han sitt cigarettäventyr och kunde sjunga igen. Tuppelikulidoltävlingen gick som en dans och aldrig någonsin mer skulle han ta i en äcklig cigarett.