[Inledning] Att glömma jaget till förmån för viet. Att släppa dåtiden för att blicka mot framtiden. Att ge upp stoltheten för att främja närheten. Förlåtelse.
[Härkomst] Barn till kärleken, syskon till omtanken och förälder till freden. Från alla sidor omgiven av godhet vilar ingen annan än vår vän förlåtelsen.
[Uppväxt] När vredesmodet härjade, då höll du dig undan. När sorgen var som starkast, då bida du din tid. Men när hjärtat var som tyngst, när det inte ville bära dess last ännu en dag, då visade du dig. Likt den osjälviska befriare du är släppte du oss lösa från våra kedjor smidda av det djupaste agg, för att ännu en gång ge nån annan den chans som man ofta själv behöver få.
[Kropp/Själ] Den skepnad du tar, förlåtelse, är aldrig oss given. Bevingade ord eller vardagstal, båda kan hjälpa och båda kan stjälpa. Men självfallet är en sådan storhet som du inte begränsat till blott det talade. För jag har sett i dig en blick. Jag har känt dig i en kram. Du fann mig, i ett skratt. Och jag fann dig, i en tår. Och du sa att våra år, är alldeles, alldeles för få, för att hålla tag i igår när det inte är så svårt, att se någon i ögonen och våga säga: förlåt.
För varför någonsin bör jag fylla mig med mörker? Varför det, när jag kan fyllas av ditt lugn, din kärlek, din trygghet, och din storhet? Varför ska jag hålla fast det glödande kol som är hatet, när det bara ger mig smärta? Svaret ligger i dig; det ska jag inte.
[Livsgärning] För den som räddar de finaste av förhållanden, den som lagar de djupaste av vänskaper, och inte bara detta, utan den som ger oss inre fred. Det, mina vänner, är vår vän förlåtelsen.
Det sägs att ett öga för ett öga gör hela världen blind. Jag säger att vi inte behöver vara blinda för att alltför ofta låta tillfället passera. För vi är så väldigt rädda för att ge för mycket. Vi vill inte verka svagare än vi är och vi vill inte bli tagna för givet.
Och ja, att ge förlåtelsen för ofta, är att blotta sitt hjärta; sviket och besviket får det plåstra om sig själv igen.
Men att ge förlåtelsen för sällan är att låta hjärtat kallna, för den som inte kan förlåta kommer slutligen inte ha någon kvar att bli sårad av.
Förlåtelse.
Filip Sievert