Förlängda berättelsen
Det är en solig tisdag i den kvävande varma byn Byron Bay i Australien. Jag har precis skjutsat min vän Maximus till restaurangen där han arbetar. Jag parkerar runt hörnet för att bege mig ut på en promenad innan jag själv ska till jobbet. Klockan är 12.00 och jag har tre timmar kvar. Jag har precis hunnit ner till stranden, gränsande till det lekfulla havet som så lockande kallar till mig. I samma stund får jag ett samtal. Det är Maximus. Jag svarar och hälsar med:
-Saknar du mig redan?
Han svarar då med en lätt bekymrad ton:
-Du måste möta mig vid köksingången bakom restaurangen med en gång.
Två minuter senare har jag mellan containrar och sopor tagit mig fram till dörren. Där står Maximus och ser rödfläckig och blek ut.
-Vad är det som hänt? Frågar jag förskräckt.
Han svarar att han med hjälp av sin restaurangchef listat ut att han fått loppor och säger att det med säkerhet kommer från vår bil. Loppbetten har gett honom utslag som gör honom alldeles febrig och svimfärdig.
I handen har han en sprayburk stor som en brandsläckare som han fått av chefen. Han ber mig köra ut till en biltvätt 45 minuter utanför stan och tömma burken i bilen. Kort därefter är jag i full fart mot biltvätten.
Den ödelagda och obemannade biltvätten ser alldeles dyster ut. Det ser ut som om ingen har kommit hit på flera år. Till min förvåning tar dammsugarautomaten emot mina hopskrapade mynt för att sedan dra igång med ett rivande ljud. Jag slänger ut allt jag kan hitta i bilen för att dammsuga och sedan tömma sprayburken över kläderna och insidan av bilen.
På min klocka står det helt plötsligt att jag bara har 50 minuter kvar till att mitt arbetspass har börjat. Har det tagit så lång tid att städa bilen? I all hast slänger jag in allt som legat på asfalten, sätter mig i bilen och kör ut till motorvägen. Jag slår på full effekt på A/Cn för att bli av med den tropiska hettan som uppkommit i bilen. På vägen ut ringer Maximus och frågar om allt går bra. Jag svarar glatt att jag precis blivit klar och är redan på väg hem.
-Läste du på etiketten av burken? Det är ett riktigt starkt medel du fick med dig. Visst väntade du en halvtimme från att du tömde burken? Frågade Maximus.
-Nej men om jag blir yr så får jag väl veva ner rutorna. Jag måste tillbaka för jobbets skull. Svarar jag.
Jag är ute på motorvägen och har precis kommit upp i tillåten hastighet. Solen skiner och åkrar med boskap omfamnar helt plötsligt den stilla motorvägen som jag med rak kurs följer hem till Byron Bay.
-Vad det är lugnt och fint att köra så här på tisdag eftermiddagar. Tänker jag för mig själv. Inte en bil ute! Att det skulle vara för giftigt i bilen jag sitter i känns inte som ett problem. Det måste nog vara för att jag har så bra aircondition. Just i det ögonblicket som jag tänker det så börjar svagt ventilationssystem skramla och låta som en burk med grus. Vad är det för fel nu då, tänker jag och börjar ratta på panelen. Från ingenstans flyger det helt plötsligt en enorm kackerlacka ut ur fläkten. Den är stor som en tumme och börjar flyga runt i bilen. Jag grips av isande rädsla. Innan rädslan tagit full effekt så sitter jag helt plötsligt i Faraos mardröm. Kackerlackan var inte själv.
Ut ur fläktar och skrymslen runt om i bilen marscherar helt plötsligt flera hundratals insekter av alla typer och figurer ut. De flyger, de kryper, de bits och de klöser. Nu förstod jag vad varningstexten på burken hade betytt. De må ha talat om förgiftningseffekten på människan men effekten på insekterna hade jag helt förbisett. Dessa varelser stred för sitt liv och mitt i denna strid sitter jag och försöker hålla rak kurs i full fart på motorvägen. En träffar mig i pannan, den andre tar sig innanför skjortkragen och resterande, hoppar upp, ner, kors och tvärs runt om i hela bilen. Jag börjar veva ner rutan i hopp om att de följer frihetens friska luft. Det enda jag kan fokusera på är att följa vägen och andas genom näsan. Jag tittar på klockan, 14:50, jag har 10 minuter till min destination och mitt arbetspass. Kan jag stå ut i 10 minuter till av dessa Egyptens 10 plågor? Jag bestämmer mig för att stanna till. Ingen kan behöva stå ut med en sådan situation för att komma i tid till ett jobb. Så fort bilen stannat studsar jag likt en gasell på slätterna ut ur bilen och med spastiska rörelser försöker skaka av mig dessa djävulens avkommor från min kropp.
Jag plockar upp telefonen och ringer min chef för att säga att jag fått förhinder men det är klart förgäves. Han svarar och säger:
– Jag har hört många ursäkter i mitt liv men din är det galnaste jag hört. Du försöker inte ens sälja din lögn.
I hopplös förtvivlan sätter jag mig i bilen igen för att köra vidare på de nu längre inte lika vackra och harmoniska vägarna. De flesta insekterna ligger nu på mattan och utför sina sista rörelser och ryck, inte helt olikt mina egna som jag nu inte kan rå för.
Jag kommer till jobbet tio minuter sent och möts av en sammanbiten chef som inte trott ett ord på det jag sagt. Trots det får jag behålla mitt jobb då det var första gången som det skett. Efter mitt arbetspass träffar jag Maximus som berättar hur orolig han varit då jag inte svarat på hans samtal sedan jag satt mig i bilen. Jag berättar för honom vad som hänt och även han kan knappt tro det. Som en bättre vän än vad min chef är så kunde jag till slut sälja min berättelse till Maximus, en berättelse om hur jag till den mentala hälsans pris gjorde bilen fri från Maximus bekymmer.
Förkortade berättelsen
Det är en solig tisdag i den varma byn Byron Bay i Australien. Min vän Maximus ringer mig och ber mig möta honom. Han berättar att han fått utslag från de loppor som han precis tagit reda på finns i vår bil. Av sin chef har han fått en sprayburk som han ber mig tömma i bilen på en biltvätt.
Jag kör ut till biltvätten och städar ur bilen och tömmer burken. Då jag är klar med städandet har jag knappt med tid för att hinna till mitt eget jobb. Jag slänger in alla grejer igen och kör ut mot motorvägen. På vägen ringer Maximus och uppmanar att man inte bör sätta sig i bilen direkt efter att bekämpningsmedlet är applicerat. Jag bestämmer mig för att fortsätta min färd, mån om att komma i tid till jobbet.
Helt plötsligt börjar det flyga insekter i hela bilen. Jag grips av panik och stannar bilen för att vänta ut situationen. Efter det var jag tillbaka på vägen i full fart mot jobbet. Då jag väl kommer fram 10 minuter sent möts jag av en sammanbiten chef som inte tror på ett ord av det jag säger. Insekterna är däremot borta och problemet är löst.
Vinklade berättelsen
Det är en solig tisdag i den varma byn Byron Bay i Australien. Jag har precis kommit till jobbet men känner mig alldeles yr och ser att jag fått en massa röda svullnader på min kropp. Efter ett samtal med min chef kommer vi fram till att jag fått loppbett och måste med en gång bli av med dem. De måste ha funnits i bilen som jag och Ludvig alltid åker omkring i. Av min chef får jag en burk med bekämpningsmedel och tänker att Ludvig kanske har tid att tömma den i bilen. Jag ringer honom och ber honom komma förbi. Han åtar sig uppdraget och tar med sig bekämpningsmedlet och bilen ut till en biltvätt.
Jag återgår till arbetet trotts att yrseln gör det svårt. Efter ett par timmar ringer jag Ludvig och frågar hur det går. Han säger att han redan är färdig med städningen och är på väg tillbaka för att hinna till sitt jobb. Jag blir fundersam och frågar om han verkligen följt anvisningarna som säger att man måste vänta en viss tid efter att saneringen är klar. Detta gjorde chefen väldigt tydligt för mig då jag fick den. Han svarar att han inte har tid med det utan måste fortsätta sin väg.
En halvtimme senare försöker jag ringa till Ludvig men får inget svar. Jag blir orolig och tänker på att det kan vara farligt att sitta i giftiga gaser och köra bil. Direkt tänker jag självklart på det värsta som kan ha hänt. Efter tio samtal är jag så orolig att jag springer förbi hans jobb för att se om han är där. Som tur är stod han där helskinnad men alldeles svettig från arbetet.
Han förklarar då att på motorvägen hade insekterna i bilen gripits av panik av gifterna och hoppat runt i hela bilen. Så pass att han hade varit tvungen att stanna bilen för att vänta ut situationen vilket resulterade i att han kom sent till jobbet. Därför hade han inte haft tid att ta emot mina samtal. Chefen hade tydligen inte trott på hans absurda historia vilket jag förstår. Det låter väldigt påhittat tänkte jag först men då jag såg blicken i hans ögon förstod jag att det var sanning. Jag är bara glad att han inte råkat illa ut och framför allt att jag nu inte längre behöver stå ut med alla de bett jag tidigare fått.
Berättelse i annan ordningsföljd
En skållhet tisdagseftermiddag står jag utanför mitt jobb i Byron Bay i Australien och tar emot skäll från min restaurangchef. Han är arg att jag kommit sent till jobbet men också för att jag ljugit om varför. Jag försöker förklara vad som hänt men han tror mig inte. Efter jobbet träffar jag min vän Maximus som också till en början är skeptisk men som senare tror på det jag säger. Jag berättar vad som hänt sedan sist han såg mig.
Maximus hade några timmar tidigare bett mig om en tjänst då vi stod utanför hans jobb. Han berättar att han fått loppbett på hela kroppen som gjort att han börjat insjukna. Jag fick en sprayburk med saneringsmedel för att bli kvitt problemet, problemet som tydligen var vår bil.
Då jag kommit ut till biltvätten började jag städa ur bilen för att sen tömma saneringsmedlet jag fått av Maximus. Klockan visade att det var dags att åka till jobbet sekunden jag blev klar. Så fort jag kommit ut på vägen igen så ringer Maximus och frågar om allt gått bra. Jag berättar att jag redan är på väg hemåt för att hinna till jobbet. Han börjar i orolig ton fråga om jag verkligen följt anvisningarna på saneringsmedlet som säger att man måste vänta en viss tid efter att den tömts. Detta hade jag inte tid med utan var tvungen att fortsätta. När jag kommit ut på motorvägen så började bilens ventilering att låta. Jag tänkte att det var något med inställningarna så jag böjde mig fram för att ratta på panelen. Bara sekunder senare så förstod jag att giftet som anvisningarna syftat på kanske inte bara gällde mig . Det hade nämligen likt det fjärde av Egyptens 10 plågor börjat svärma insekter ut ur fläkten som stred för sitt liv och mitt i denna strid sitter jag. De flög in i mitt ansikte och in i min tröja innan jag lyckades veva ner rutan som inte gav mycket effekt. Jag greps av panik och ställdes inför frågan ifall jag skulle stanna bilen och komma sent till jobbet eller fortsätta färden i tortyr. Jag stannade bilen för att vänta ut de sista levande insekterna. I desperat försök till förklaring ringde upp min chef för att berätta vad som hade hänt. Allt han hörde var en dålig ursäkt till sen ankomst. Jag fortsatte min färd men misslyckades med att göra chefen nöjd. Stoppet leder till att jag kommer fram 10 minuter sent till jobbet vilket är det som får chefen att skälla på mig.
Ludvig Karsten
Den första frågan vid responsgivningen efter framförandet är som vanligt: Fakta eller fiktion? Halva gruppen tror att Ludvig hittat på denna fantastiska skröna. Andra halvan tror att det är otroligt men sant. Och Ludvig berättar till sist att berättelsen faktiskt är helt sann.