Vederläggning
[Svartmålning] Kajsa Ekis Ekman säger redan i artikelns inledning att hon inte respekterar könsbyten och att hon aldrig kommer kalla Kim för en kvinna. Ekman har tidigare hamnat i blåsväder för att hon är för konservativ i sina tankar vad gäller könsfrågan. Hon har tidigare framstått som intolerant, vilket hon fortfarande är. Att idag, 2018, förkasta människors rätt till sina egna kroppar är ingenting annat än ren och skär idioti, det är att spotta på allt vad jämställdhet innebär. Kim är lika mycket människa som Kajsa och det börjar bli dags att Kajsa förstår det.
[Framlägga saken] Kim Johansson sitter idag på Norrtäljeanstalten efter att hon dömts till dråp på sin 20-åriga flickvän Vatchareeya Bangsuan. Under sin tid i fängelset påbörjade Kristoffer som hon då hette en östrogenbehandling eftersom hon har identifierat sig som en kvinna sedan fem års ålder. Nu känner sig Kim inte säker i ett mans-fängelse och skall bli förflyttad till ett kvinnofängelse. Detta vill Kajsa Ekis Ekman stoppa eftersom hon inte identifierar Kim som en kvinna.
[Tes] Kvinnor ska, efter en påföljd om frihetsberövande, sitta på kvinnofängelser lika mycket som att män ska sitta på fängelser för män. Av denna anledning ska Kim få avtjäna sitt straff på Hinseberg och inte på Norrtäljeanstalten.
[Det oklara] Texten är klart skriven utifrån Kajsa Ekis Ekmans egna känslor. Hon påstår att Kim, som är en kvinna, inte kan förflyttas till ett kvinnofängelse. Detta för att Ekman tycker att Kim är en man och män är farliga för kvinnor. Det hon däremot väljer att inte nämna är att Kim har påbörjat förändringen och klassas enligt kriminalvården som kvinna. Hade det då inte varit farligt för hennes egen säkerhet att stanna på ett fängelse för män?
[Det orimliga] Det är helt orimligt att en kvinna som Kim skall tvingas sitta i fängelse med män där hon känner sig osäker. Kim har påbörjat en östrogenbehandling och är i sinnet lika mycket kvinna som de andra i kvinnofängelset. En kvinna som påbörjat en testosteronbehandling och ville bli förflyttad till ett mans-fängelse skulle aldrig blivit motsagd.
[Det omöjliga] Det finns många anledningar till varför kvinnor och män inte sitter på samma fängelse. Det skulle vara fullkomligt omöjligt att lyckas råda bot på allt det tumult som skulle dyka upp, alla våldtäkter och trakasserier, om kvinnor och män delade anstalter. Här vore det intressant att ta del av Ekmans tankar, vad skulle den tänkta lösningen enligt henne bli?
[Det inkonsekventa] Hela Ekmans resonemang är fullständigt inkonsekvent och endast baserat på hennes egna känslor. Hon påstår själv i artikeln att kvinnor och män ska hållas separata, men tycker sedan att Kim inte, som kvinna, inte ska sitta med andra kvinnor. Trots kriminalvårdens bedömning att Kim har bytt kön.
[Det opassande] Sverige är ett land där människors olikheter respekteras. Det är fruktansvärt opassande hur Ekman föreslår att Sverige ska ignorera en människas rättighet till sin egen kropp.
[Det ofördelaktiga] Det finns inte heller några fördelar med att Kim ska stanna kvar på Norrtäljeanstalten. Snarare är det otroligt viktigt att Kriminalvården förflyttar henne för att visa att de respekterar transsexuella människors rättigheter.
[Slutord] Kriminalvården har i detta fall fattat ett helt korrekt beslut om att förflytta Kim till en kvinnoanstalt. Det är av yttersta vikt att Sveriges myndigheter inte diskriminerar människor, varken indirekt eller direkt; det är individens känslor som spelar roll och inte vad andra utomstående känner. Kajsa är en sådan utomstående person som tror sig ha rätten att poängtera och ifrågasätta andra människors könsidentifikation utan att själv ha gått i deras skor. Sådant beteende bör inte – kan inte – tolereras.
Erik Toröd, Fredrik Tornerhjelm, Christian Åkerstedt
En man som styckar kvinnor ska inte sitta i kvinnofängelse
Nu är vi här. En man som har dödat och styckat en kvinna vill byta kön och sitta på kvinnofängelse. Och nu är frågan: vems sida ska man stå på? Samhället har valt mannens sida.
Det gör inte jag. Jag kommer aldrig att kalla Kristoffer Johansson för en kvinna, skriver Kajsa Ekis Ekman.
DEBATT | BROTT & STRAFF. Vatchareeya Bangsuan från Boden blev 20 år. Hon studerade till civilingenjör, höll på att ta körkort och skulle ta nytt bälte i karate på den dag som hon kallade i morgon men som hon aldrig fick uppleva. Hennes expojkvän Kristoffer Johansson dödade och styckade henne, för att sedan delta i sökandet och låtsas vara orolig. Då han av tingsrätten dömdes till fjorton års fängelse för mord kom det fram att han också hade dödat och styckat sin hund. Han sitter i dag på Norrtäljeanstalten, efter att hovrätten sänkte straffet till tio års fängelse för dråp, och bedöms av fängelseledningen som mycket våldsam. Flera gånger har han försökt få resning.
Kristoffer har nu beslutat sig för att han är en kvinna, att han heter Kim, och att han ”egentligen” varit tjej sedan han var fem år. Kriminalvården har godkänt hans ansökan om att få sitta på ett kvinnofängelse och snart kommer han att förflyttas. I beslutet står mycket om Kristoffers känslor och önskningar, att han skulle trivas bättre på ett kvinnofängelse samt att han inte känner sig bekväm bland män då de ”intagna tycker att han pratar för mycket med personalen”. Han känner sig rädd, säger han – trots att han suttit på Klass 1-anstalter hela tiden med den högsta säkerhetsgraden.
Hur ska de framtida medfångarna känna?
Kristoffers känslor är mycket viktiga, anser Kriminalvården. Om kvinnorna på Hinsebergs eller Ystads känslor och trygghet står inte en enda rad i beslutet. Trots att det är vanligt att kvinnliga intagna varit offer för mäns våld. Det skrivs bara kort att ”det inte föreligger några säkerhetsmässiga hinder mot att Kim Johansson får vara placerad i någon av dessa anstalter” då de har ”den grad av övervakning och kontroll som krävs.” Nu räcker alltså plötsligt bevakningen – fast båda dessa fängelser är klass 2! Det vill säga: en lägre nivå med mer gemensamma aktiviteter, allrum, trädgårdsarbete.
Det kan inte göras tydligare: Det är mannens känslor som är viktiga, inte kvinnornas – även då mannen ser sig som kvinna.
Jag fick betala ett högt pris när jag lyfte könsfrågan
I januari skrev jag en artikel om könsidentitet i Aftonbladet, där jag frågade mig vad konsekvenserna skulle kunna bli av att samhället ändrar definitionen av kön – så att kön inte längre är något som sitter i kroppen, utan något som individen själv beslutar. Utan någon samhällsdebatt eller analys om konsekvenser för kvinnor anammar stater och internationella organisationer en definition på kön som öppnar för att förövare ska kunna missbruka den. Jag tog då upp liknande fall i USA och England, där just dömda förövare byter kön och har förgripit sig på kvinnliga intagna.
För den artikeln fick jag betala ett högt pris. Jag fick dödshot, föreläsningar och intervjuer avbokade, det sades att jag var intolerant och ville ha utrensning och att min text skulle få våldsamma konsekvenser. Just exemplet med fängelser avfärdades som en överdrift och ett skräckexempel. Athena Farrokhzad skrev: ”Att en person i England som dömts för våldtäkt flyttats till ett kvinnofängelse efter att hon kommit ut som kvinna beskrivs som ett hot. Varför det?”
Tänk om! Han hör inte hemma på kvinnofängelse
Nu är vi här. En man som har dödat och styckat en kvinna vill sitta på kvinnofängelse. Och nu är frågan: vems sida ska man stå på?
Samhället har valt mannens sida.
Det gör inte jag.
Jag kommer aldrig att kalla Kristoffer Johansson för en kvinna. Jag kommer kalla honom för det han är: en förövare som har dödat och styckat en kvinna. Han hör inte hemma på ett kvinnofängelse. Tänk om, Kriminalvården!
Av Kajsa Ekis Ekman
Journalist och författare