Förlåtelse

 

[Inledning] Att glömma jaget till förmån för viet. Att släppa dåtiden för att blicka mot framtiden. Att ge upp stoltheten för att främja närheten. Förlåtelse.

[Härkomst] Barn till kärleken, syskon till omtanken och förälder till freden. Från alla sidor omgiven av godhet vilar ingen annan än vår vän förlåtelsen.

[Uppväxt] När vredesmodet härjade, då höll du dig undan. När sorgen var som starkast, då bida du din tid. Men när hjärtat var som tyngst, när det inte ville bära dess last ännu en dag, då visade du dig. Likt den osjälviska befriare du är släppte du oss lösa från våra kedjor smidda av det djupaste agg, för att ännu en gång ge nån annan den chans som man ofta själv behöver få.

[Kropp/Själ] Den skepnad du tar, förlåtelse, är aldrig oss given. Bevingade ord eller vardagstal, båda kan hjälpa och båda kan stjälpa. Men självfallet är en sådan storhet som du inte begränsat till blott det talade. För jag har sett i dig en blick. Jag har känt dig i en kram. Du fann mig, i ett skratt. Och jag fann dig, i en tår. Och du sa att våra år, är alldeles, alldeles för få, för att hålla tag i igår när det inte är så svårt, att se någon i ögonen och våga säga: förlåt.

För varför någonsin bör jag fylla mig med mörker? Varför det, när jag kan fyllas av ditt lugn, din kärlek, din trygghet, och din storhet? Varför ska jag hålla fast det glödande kol som är hatet, när det bara ger mig smärta? Svaret ligger i dig; det ska jag inte.

[Livsgärning] För den som räddar de finaste av förhållanden, den som lagar de djupaste av vänskaper, och inte bara detta, utan den som ger oss inre fred. Det, mina vänner, är vår vän förlåtelsen.

Det sägs att ett öga för ett öga gör hela världen blind. Jag säger att vi inte behöver vara blinda för att alltför ofta låta tillfället passera. För vi är så väldigt rädda för att ge för mycket. Vi vill inte verka svagare än vi är och vi vill inte bli tagna för givet.

Och ja, att ge förlåtelsen för ofta, är att blotta sitt hjärta; sviket och besviket får det plåstra om sig själv igen.
Men att ge förlåtelsen för sällan är att låta hjärtat kallna, för den som inte kan förlåta kommer slutligen inte ha någon kvar att bli sårad av.

Förlåtelse.

 

Filip Sievert

 

Gryningens lov

 

Inledning

I begynnelsen är gryningen.

Härkomst, arv

Ur mörkret springer den med ljuset, gryningen.

Uppväxt, miljö

Ur natten föds den sakteliga, gryningen.

Ur mörkrets kyla växer den med solens värme, gryningen.

Sinnelag

Från början obefintlig, sedan tvekande, men alltid obeveklig, frodas den.

Livsgärning

Med solens höjning över horisonten växer gryningen. Gryningen som när den växer, sakta föder dagen.

Kropp

Gryningen, själv nyss född, är dagens moder. Ur ljuset och ur värmen när den dagen. Dagen som tar över.

Livsöde

Gryningen är kort. Den översvämmas snart av dagen. Dagen som den födde.

Jämförelse, avslutning

Så stilla som den stiger fram ur nattens mörker går den upp i dagens ljus.

Tim Johansson

 

 

Ett lovtal till litern

 

(INLEDNING) Det är inte alltid man kan förena nytta med nöje, men idag vill jag från botten av mitt hjärta säga att det är ett rent nöje att få rikta några ord till litern, vårt kanske allra mest ändamålsenliga mått. Aldrig övermodig, alltid måttfull – litern hamnar ofta i skymundan av de massor och vätskor som hon mäter upp, och det är djupt orättvist, eftersom det är hon som reglerar och ympar dem, trimmar och formar dem. Till skillnad från watten, joulen och hertzen är litern, anspråkslöst nog, INTE uppkallad efter ett personnamn. Istället är hon demokratisk och rättvis. Alla kan mäta i liter – litern är universell. Därför är hon också en av våra mest hedervärda enheter.

 

(HÄRKOMST) Litern härstammar från 1700-talet, upplysningens och framstegets stora århundrade. Under devisen ”frihet, jämlikhet och litermått” gjorde franska revolutionens män upp med despotism, orättvisor och inexakta måttsatser. Tidigare hade människor låtit stop, tunnor och olika former av krus tjänstgöra när de mätte i tre dimensioner. Resultatet brukade bli därefter. Ingen var säker på hur mycket de mätte upp och många försök till matlagning utmynnade således i rena katastrofer. Nu krävde den framåtskridande tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen, men också sockerbagare och utspädare av koncentrerade drycker, ett standardiserat och mer precist måttsystem.

 

(UPPVÄXT) När längd började mätas i meter, som bygger på det överlägset regelbundna decimalsystemet, föddes den djärva tanken att man också borde mäta yta och volym efter detta system. Genom att man drog metern i tre riktningar, på längden, på bredden och på djupet, skapades kubikmetern, och när man senare gjorde samma sak med tiondelens meter, alltså decimetern, hade man tagit fram ett rymdmått som var så lämpligt, så åskådligt och lagom till sitt omfång att det snabbt spred sig som en löpeld genom den mätande världen. Eftersom många tyckte att ”kubikdecimeter” var ett alltför fyrkantigt namn döptes enheten strax om till det mer poetiska ”liter”. Succén var därmed ett faktum. Också sådana som aldrig tidigare mätt började nu mäta upp saker och ting i liter.

 

(LIVSGÄRNING) Idag är litern en av vår världs allra mest berömda enheter. När vi mäter i liter erövrar vi världen, vi klassificerar och benämner den. Tänk så användbar hon är! Egentligen är det bara metern, kilot och minuten som kan jämföra sig med henne. Alla, och då menar jag alla, har någon gång mätt i liter. Den vardaglige talar om sin mjölk i liter, medan den mer excentriske använder litern som ett mått på grävlingsblod. Den modige fyller sitt litermått med krut, den fege med fjun. Den rike handlar rysk kaviar per liter samtidigt som den fattige tvingas ge bort sin sista liter snö. Den sorgsne fyller sitt litermått till bredden med tårar medan den dansante bjuder upp sitt litermått till en svängom. Även den mest världsfrånvände teoretiker tvingas använda litermåttet nu och då. Ingen behöver tvivla på att litern inte kommer till användning: hon är all volyms måttstock. Faktum är, att litern numera är så pass etablerad att vi associerar till ”liter” så fort vi ser bokstaven l! Tänk vilka missförstånd det kan leda till! Vilka underbara tillfällen till skratt!

 

(JÄMFÖRELSE) Med tanke på vad som tidigare sagts om literns förträfflighet är det smått obegripligt att hela den anglosaxiska världen, som i många andra avseenden är ett föregångsland, vänder litern ryggen. Hårdnackat håller de fast vid sina jävla gallons. De har ingen som helst anledning att göra detta, förmodligen är de bara helt debila i skallen. Det enda som gallonmätandet leder till är missförstånd och felaktigheter. Har ni försökt omvandla en liter till gallons någon gång? Det är inte så roligt, kan jag tala om. Fel blir det och stämmer gör det definitivt inte!

 

(AVSLUTNING) Det finns mycket annat att säga om litern och hennes segertåg genom århundradena, men det lämnar jag till andra. Jag tror inte att jag är rätt person att teckna literns fullständiga historia, till det krävs någon som är betydligt mer erfaren, någon som är mogen och värdig att ta sig an uppgiften på riktigt. Min hyllning till litern är bara en liten fis i universum. Låt mig bara avsluta, och jag hoppas att inte Ture Sventon misstycker när jag parafraserar honom, genom att säga ”ständigt denna liter”. Vad skulle vi göra utan henne?

 

Örjan Westberg

 

Hyllningstal till vitlöken

 

Å! Allium Sativum!

Gormeernas gunstling och grodlårens glöd.

Gommens och grillmästarnas glädje.

Farsoternas förjagare och folkmedicinens förstfödde fader.

Hälsans helande totalentreprenör.

Din klyftighet bedårar mig.

 

O, lilla vitlök.

 

Vi har samlats här idag för att hylla vår välgörare vitlöken. Detta lilla välformade kraftpaket.

På centralasiens slätter såg du en gång dagens ljus, tidigt blev du det stolta löksläktets okrönta drottning. Stäppernas fria folk lärde sig att älska din smak och din styrka. De förde dig med på ditt segertåg över världen.

Till Egypten kom du! Du fick gudomlig rang och i daglig dos gav du slavarna kraft att bygga pyramiderna. Du balsamerade de döda men gav lust och kraft att alstra nya generationer.

I Grekland blev du vanhedrad men älskad i smyg, Du kallades “Den stinkande rosen” Men Homeros lät dig rädda livet på Oddyseus.

Romarna förförde du långsamt men snart förförde de med dig, blandad med koriander och vin.

Vikingarna upptäckte dig och gjorde din kraft till sin och snart var du här hos oss i Norden. Här höll du pesten i schack och gav drabbade av spetälska lindring.

I transylvanien bars du i kransar om halsen, vampyrer och varulvar till varnagel.

Henrik IV upphöjde dig till hälsans heliga källa.

Under första världskriget var du skyttegravarnas anti-inflammatoriska samarit, du föregångare till penicilinet.

Nu är du här hos oss. Dressingens drottning. Marinadens mästarinna och köttgrytans klo.

Se på henne! Är hon inte gullig?

Du kryddar vår mat, hindrar jäsning i tarmen och blodsockret kan du balansera.

Du skrämmer bort parasiter och driver maskar ur vår kropp och du är bra på att sänka kolesterolet

Du hanterar klimakteriet och kramper kan du lösa, dessutom är du anti-inflammatorisk.

Du sänker högt blodtryck och förhindrar förkylning med alla dina vitaminer.

Vitamin A, B och C och massor av mineraler.

Jag minns inte riktigt när vi egentligen träffades första gången. Man kan nog tala om det “försiktiga närmandet”.

Jag minns trappuppgången där jag bodde som barn. I mitten av 60 – talet fick lukten av kålpudding, falukorv och stekt sill allt oftare fick sällskap av doften av puttrande tomater, kryddor jag inte visste namnet på och en arom som inte liknade någonting annat. En luftburen smak som förenade sig med andra dofter och höjde dem till något himmelskt. Jag stannade utanför de nyinflyttades dörrar, Deumichen, Stanckowich och Leandóre. Jag stack näsan i deras brevinkast och där var det, men vad var det?

Jag visste inte vem du var eller hur du såg ut, men jag visste att du fanns och att jag var dig i spåren. Allt oftare kände jag din eggande doft och vi möttes i en lammstek om våren.

Ja lilla “stinkande ros” nu är våren här och sommaren kommer med grillarnas os och du måste fördela dina klyftor. Till tzaziki, ailoi, och vitlökssmör. Till dressingar och marinader. Nu är det lunch men snart är det kväll, då ska jag äta dig naturell.

 

Sven Lagerwall