Pedagogik berättelse

Om man själv vill öva sig i att skriva och framföra berättelser kan man som övningen angett återberätta berättelsen på fyra olika sätt: man kan förkorta, förlänga, vinkla framställningen och ändra berättelsens ordningsföljd. Samma händelseförlopp kan då återberättas i fyra olika versioner, förslagsvis skriftligt.
De fyra olika versionerna av händelseförloppet kan sedan bearbetas i en mindre grupp där man ger respons till varandra.
En av versionerna, kanske den förlängda, kan sedan framföras muntligt i klassen där man får respons enligt särskilt responsschema.
Man kan även jobba två och två med att skriva vinklade partsinlagor kring ett särskilt ämne. Dessa partsinlagor ska sedan kunna fungera som narratio i ett tal framfört av respektive sida. Frågor man kan ställa sig då man diskuterar sådana bakgrundsteckningar är hur urvalet skett, vad man underlåtit att ta med, hur man genom ordval och detaljer vinklar framställningen till sin egen fördel.

Responsfrågor:

Vilken version framfördes? Fanns en implicit tes? Framkom berättelsens sex grundelement? Vem var handlingens huvudperson? Vilken var den huvudsakliga handlingen? När skedde det? Var skedde det? Hur framställdes handlingen? Vilken var handlingens orsak? Fick man reda på hur det gick på slutet? Kronologisk eller omvänd ordning? Var detta en trovärdig berättelse? Tror åhörarna att den har inträffat? Fakta eller fiktion? Vad avgör om en berättelse är fakta eller fiktion? Är alla berättelser partsinlagor? Hur kan vi då bedöma berättelsens sanningshalt? Hur ska vi genomskåda propaganda och desinformation? Hur ska en domstol kunna döma någon till ett brott “bortom varje rimligt tvivel” om ord står mot ord?