Texterna inom övningen lagförslag kan handla om ett näraliggande ämne där man kanske inte behöver ta så stor hänsyn till formella lagar och regler. Totte Löfströms mer personligt hållna text propagerar för införande av skoluniformer. Hans text skulle kunna ses som en tes för hur en enskild person ska agera, men eftersom den gäller ett förslag till ordningsregel för en skola, eller hel kommun, eller kanske rentav en statlig reglering, väljer jag att se texten som ett lagförslag. Texter inom övningen lagförslag kan även skrivas som seriösa debattartiklar kring en offentlig utredning från justitiedepartementet. Det kräver en del efterforskning om det aktuella rättsläget. Min text nedan är skriven som en debattartikel om näthat.
Löfströms text bygger på dispositionen där man argumenterar genom att bemöta invändningar. Min text bygger istället på övningens topiker som punkter för dispositionen.
Lagförslag om skoluniform
Det var när jag gick i högstadiet som det började bli viktigt vilka kläder man hade. Märkeskläder som Levi’s och Lee var rankade högt på listan, och för att passa in så var man tvungen att följa just den dresscoden. Självklart kunde man inte komma till skolan i ett par jeans köpta för under 500kr om de inte var hittade extra billiga på någon rea någonstans. Detsamma gällde alla andra kläderna man hade, och det var alltid ett tvång på att det skulle stå Nike, Puma eller något annat känt märke på dem, annars var man helt misslyckad. Jag själv lyckades nog ganska bra med just den biten, jag såg ut som alla andra, och betedde mig som alla andra och var dessutom helt nöjd med det. Dock hade vi en annan kille i klassen vars föräldrar inte riktigt kände att de kunde prioritera dyra märkeskläder, och han hade det inte alltid så lätt. För nog var det otaliga gånger som jag hörde andra kommentera hur han var klädd, och efter vad jag gissar så tyckte han nog inte att det var speciellt roligt.
Men då kan man ju fråga sig om min klasskompis var ett undantagsfall, och ifall det verkligen går till så ute på högstadieskolorna i Sverige, eller om det i själva verket är tvärtom? Tyvärr måste jag nog svara att det är något som förekommer på de allra flesta skolorna, och vad värre är, så gott som i varje klass. Därför är min fasta åsikt att många problem skulle lösas ifall man införde skoluniformer som något obligatoriskt genom hela grundskolan.
Och visst, nog vore det väl kanske ett brott mot vad vi i dagens samhälle refererar till som uppbyggnaden av en identitet, eller en fri- och rättighet som är ett måste i vårt moderna Sverige, men är det verkligen så enkelt, egentligen? Jag tycker inte det! Det är aldrig värt någons lidande för att andra ska kunna få känna sig fria. Ett införande av obligatoriska skoluniformer skulle förmodligen innebära ett slut på all form av mobbing på grund av hur folk klär sig. När man växer upp är det väldigt viktigt att passa in och inte hamna utanför den varma och trygga gemenskapen, något som jag tror att man lätt gör om man inte kan, vill eller har råd att klä sig precis som alla andra. Därför vore skoluniformen en bra lösning på dessa problem.
Ett annat argument mot skoluniformer som man ofta får höra när frågan diskuteras är att det vore avsexualiserande att klä tjejer och killar precis likadant, alternativt väldigt könsrollsskapande att klä dem olika, men inte heller detta anser jag vara ett välgrundat antagande. För om vi tar det första exemplet och tänker igenom vad det verkligen säger, är det att vi faktiskt bör sexualisera skolan, och göra den till en plats där jeansen sitter långt, och trosorna sticker upp långt ovanför. Så än en gång frågar jag mig: är det verkligen det vi vill ska vara fokus på skolorna? Sexualundervisningen har väl sin egen väl avvägda tid i början av åttan, och i den ingår väl knappast undervisning om hur man som tjej bäst ska klä sig för att upplevas som sexig? Om man då istället kollar på det andra exemplet så måste jag nog ändå säga att så förhoppningsvis inte blir fallet. Ett införande av skoluniformer måste ju gå hand i hand med dagens kamp för jämställdhet, och därmed innebära att både tjejer och killar får en uniform som ser likadan ut, oavsett kön. Allt annat vore idiotiskt och skulle bara späda på redan allt för tydliga könsroller i samhället.
Dessutom hävdar många motståndare till skoluniformer att sådana skulle kunna skapa motsättningar mellan olika skolor i samma stad, men vore detta verkligen något negativt? Det jag upplevde under min skoltid var att man var väldigt stolt över sin egen skola, och inför olika tävlingar skolor emellan tryckte upp egna t-shirtar med skolans namn och så. Bara för att man tycker att det är roligt att tävla emot varandra i olika lekar och sådant, så måste ju inte det innebära att man på något sätt tycker illa om motståndarna, för att de går på en annan skola, snarare tvärtom, gemenskapen mellan eleverna på den egna skolan skulle bara göra det ännu roligare i dessa tävlingar.
Jag hoppas att du, efter att ha läst det här, kan förstå hur viktigt det är för dagens samhälle att införa skoluniformer. Jag är helt övertygad om att de allra flesta människor kan känna igen sig i det jag beskrev i inledningen, och då även förstå hur viktigt det är att komma ifrån det. Den svenska skolan måste få tillbaka fokus på utbildning, istället för som det är idag: utseende, och för att uppnå detta måste vi vara beredda att göra visa mer eller mindre radikala förändringar. Jag tror att en av dessa, om än inte den mest radikala, är att införa skoluniformer, vilket skulle leda till en, som motståndarna uttrycker det, avsexualisering av skolan, vilket i mina ögon är ett mer eller mindre måste för att kunna göra det skolan är till för, nämligen förmedla kunskap, inte könsroller och mobbing!
Totte Löfström
En av de stora frågorna inom retoriken och vårt samhälle är relationen mellan yttrandefrihet och den personliga integriteten. Det är ganska provocerande att en av de retoriska övningarna faktiskt heter smädelse, vilket ju länge var ett brott enligt svensk lag. För att belysa svårigheten med yttrandefrihetens gränser har jag här skrivit en exempeltext som tar sin utgångspunkt i de kränkningar många unga får utstå på internet. Exempeltexten följer topikerna i övningen och skulle kanske platsa som en debattartikel. Det är inte så svårt att skriva sådana när man har en mall att följa.
Det behövs en ny lag mot näthat
[Inledning] Tryckfrihetsförordningen, TF, är en av Sveriges grundlagar. Enligt dess portalparagraf har ”varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.” Tryckfrihetsförordningen från 1949 tillkom första gången 1766 och gäller endast tryckta skrifter. Den komplettares därför av Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, från 1991 som ger motsvarande rätt ”att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.”
Även om vi har yttrandefrihet får man inte säga vad som helst. Yttrandefriheten begränsas av brott mot tryckfrihetsförordningen där arton brott listas, bland annat hets mot folkgrupp, förtal, förolämpning och olaga hot.
[Berättelse] Det är mer än tjugo år sedan yttrandefrihetsgrundlagen antogs. Världen har på dessa tjugo år förändrats bland annat genom framväxten av internet. Regeringen har därför gett i uppdrag åt Yttrandefrihetskommittén att göra en översyn av tryck- och yttrandefriheten (SOU 2012:55) där ambitionen är att göra regleringen av yttrandefriheten så teknikoberoende som möjligt. Kommittén har arbetat fram ett utkast till en samlad ny yttrandefrihetsgrundlag (NYGL). Man har sedan vägt för- och nackdelar med NYGL mot de befintliga grundlagarna TF och YGL. Kommittén finner att det är fler nackdelar med NYGL än fördelar, främst beroende på oklarheter med definitionen av begreppen massmedier och massmedieföretag. Man föreslår därför en översyn av TF och YGL med syfte att de båda grundlagarna ska bli så tydliga och lättillämpade som möjligt.
Yttrandefrihetskommittén har också haft i uppgift att undersöka frågan om ett förstärkt integritetsskydd och att stärka den enskildes ställning i processer mot medierna. Enligt kommittén finns det i dag inte något behov av en straffbestämmelse vad gäller integritetsintrång inom det grundlagsskyddade området. När det gäller enskildas ställning gentemot medierna föreslår kommittén att möjligheten att väcka allmänt åtal vid förtal utvidgas något.
[Tes] Det lagförslag kommittén har lämnat har väckt stor debatt. Kritiken har främst riktat in sig på att lagförslaget alltför mycket tagit ställning för yttrandefriheten i den svåra balansgången med den personliga integriteten. Jag anser därför att vi behöver en ny lag mot näthat.
Kommittén tar i sitt lagförslag inte hänsyn till alla de människor som nästan dagligen utsätts för kränkande tillmälen på Internet. Detta gäller särskilt unga kvinnor som får stå ut ett sexualiserat språkbruk, bli tilltalad med könsord och bli kallad hora i det offentliga rummet. I reportaget Män som näthatar kvinnor i Uppdrag Granskning den 6 februari 2013 avslöjades sexuella trakasserier som några ledande kvinnliga journalister utsätts för. Flera av dem läste upp dödshot. Problemet är att förövarna till näthatet går fria. Yttrandefriheten väger över, polisen lägger ned utredningar trots att det finns tips att gå på. I programmet visades hur polisen många gånger inte ens bryr sig om att läsa de aktuella kommentarfälten.
[Det klara] En oklarhet i lagstiftningen är att det skydd mot den personliga integriteten som finns i TF och YGL under så kallat ärekränkningsbrott, förtal och förolämpning, knappast täcker det näthat vi möter på internet. För att bli fälld för förtal måste den som blivit förtalad kunna bevisa att förtalet är riktat mot sig själv, att det gäller en brottslig eller klandervärd handling och att förtalet inte är sant. Det är väldigt svårt för den som blivit uthängd på nätet att bevisa att förtalet är riktat mot en själv, att det gäller en brottslig handling man inte själv har gjort. För förtal och förolämpning gäller dessutom så kallad särskild åtalsprövning, vilket innebär att förundersökningar bara inleds i mycket speciella fall. Har det inte med sex att göra så krävs väldigt klandervärda uppgifter för att åklagare ska inleda förundersökning för förtal och för förolämpning krävs att det rör någons sexuella läggning, etnicitet eller liknande. Många hatmejl, bildpubliceringar och sexuella kommentarer faller utanför dessa snäva ramar. Och polisen har svårt att identifiera den som står bakom förtalet när det publiceras anonymt på nätet. Detta gör att många upplever sig närmast rättslösa mot kränkningarna.
[Det lagliga] Man kan också ifrågasätta om det svaga skyddet för den personliga integriteten i den svenska lagstiftningen inte står i strid mot Europakonventionen reglering av rätt till skydd för privat- och familjeliv. I dess artikel 8 stadgas att ”Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens”. Sverige har i och med inträdet i EU förbundit sig att följa Europakonventionens regler för mänskliga fri- och rättigheter. Om man bryter mot Europakonventionen kan man ifrågasätta lagligheten i det svaga svenska stödet för den personliga integriteten. Det är därför förvånande att yttrandefrihetskommittén inte vill införa någon straffbestämmelse i TF och YGL om integritetsskydd.
[Det rätta] Lagförslaget är orättvist. Alla de som utsätts för näthat upplever sig som rättslösa när de inte skyddas av grundlagens bestämmelser. Även om det är en svår balansgång att samtidigt skydda yttrandefriheten och rätten att inte behöva bli utsatt för näthat så har yttrandefrihetskommittén i det här fallet kört i diket i sin strävan att fritt tillåta åsikter och påhopp på nätet. Lagförslaget står inte i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet, särskilt bland de unga som dagligen får utstå förtal och förolämpningar, även om dessa inte lever upp till de stränga kriterier som lagen sätter upp för tryckfrihetsbrott.
[Det nödvändiga]. Det är därför nödvändigt att göra ändringar i lagförslaget och stifta en ny och skarpare lag mot näthat. Jag ansluter mig därför till Datainspektionens remissvar som föreslår en ny lag som kriminaliserar kränkningar på nätet både i grundlagsskyddade medier och på andra webbsajter. Det ska inte spela någon roll om allvarliga kränkningar av integriteten sker innanför eller utanför det grundlagsskyddade området.
[Det möjliga]. Det är inte alls omöjligt att genomföra den nya lagen mot näthat. Enligt datainspektionens förslag skulle man göra ett tillägg i personuppgiftslagen som gör den tillämplig på sådan personuppgiftsbehandling som sker med stöd av utgivningsbevis för annat än journalistiska ändamål. Detta skulle göra PuL tillämplig i vissa fall när kränkande yttranden görs på webbplatser som idag är grundlagsskyddade genom utgivningsbevis.
[Det lätta]. Det är inte svårt att stifta denna nya lag mot näthat. Det som krävs är bara att riksdagen i sin behandling av de remissvar som inkommit på yttrandefrihetskommittén lagförslag tar större hänsyn till den personliga integriteten och därför skriver om lagförslaget i enlighet med datainspektionens remissvar.
[Det fördelaktiga]. En lag mot näthat skulle vara till fördel för alla de som utsätts för kränkningar på internet. Äntligen skulle det kanske vara möjligt att stävja en del av allt det förtal som hittills har fått ske med hänvisning till yttrandefrihet och tryckfrihet. Jag tror inte att en kriminalisering av kränkning på internet skulle vara till nackdel för yttrandefriheten. Tvärtom skulle många få en större respekt för yttrandefriheten om det lagliga stödet för den personliga integriteten stärktes.
[Det passande]. Sverige har förändrats sedan de nuvarande lagarna om yttrandefrihet och tryckfrihet skrevs. Hälften av svenska ungdomar uppger att de någon gång utsatts för en facerape, alltså att någon loggat in och ändrat uppgifter på sin Facebook sida. Det visade en undersökning som Datainspektionen gjorde bland 15–18 åringar 2011. I samma undersökning framkom även att en fjärdedel utsatts för sexuella trakasserier på internet. Detta gör att en ny lag mot näthat idag är ytterst passande.
Anders Eriksson