jag är trots allt tiden

Jag är här. Jag är nu. Jag är förut. Jag är senare. Jag är konstant. Jag förändras. Jag är stressande. Jag är lugnande. Jag är snabb. Jag är långsam. Jag är odödlig. Jag är sekunder, minuter, timmar, dygn, veckor, månader, år. Jag är tiden.

Idag spelar jag en större roll än någonsin förut. Jag påverkar dig varje dag, väcker känslor hos dig. Men trots att jag bara vill dig väl, är det alltmer ofta känslan av stress som jag lyckas framkalla. Du är rädd att jag kommer springa iväg för fort. Du är rädd att det inte kommer att finnas tillräckligt av mig. Ibland när du stressar säger du att jag är pengar, något jag inte riktigt förstår. Men jag förstår att du mår dåligt på grund av mig. Jag önskar det inte var så.

Ibland kan du uppleva det som att jag står still, men så är aldrig fallet. Jag är ständigt på väg framåt. Och jag tar dig med. Vare sig du vill eller inte är du också på väg framåt. Men det finns sådant som jag låter dig lämna kvar. Sorger, relationer och händelser som får dig att må dåligt. Om du släpper det och tar tag i min hand istället, så lovar jag dig att jag ska läka alla dina sår.

Klockan är mitt ansikte. Mitt ansikte är klockan. Mina tickande visare påminner dig ständigt om min existens. Var du än befinner dig så finns mitt ansikte där. Och du betraktar mig ofta. Jag har inte alltid varit en så stor del av ditt liv. Innan du lärde dig att läsa mitt ansiktes alla uttryck var jag osynlig. Då spelade inte sekunder och minuter så stor roll, knappt ens timmar. Då levde du för stunden. Vi var kanske inte bästa vänner då heller, ofta upplevde du mig som en evighet. Ofta önskade du att jag skulle gå snabbare och att senare skulle bli nu. Men vi levde i samklang då. För både du och jag visste att nu var det enda som spelade roll.

Jag önskar att det fortfarande var så. Att du uppskattade nu lika mycket som jag. Att du kunde minnas att ditt liv pågår nu. För nu kommer inte finnas för alltid. Jag vill inte stressa dig, men jag är trots allt tiden. Tar du inte vara på mig, kan jag plötsligt vara förbi.

Lunds universitet Linnéa Möller