Ett lovtal till litern
(INLEDNING) Det är inte alltid man kan förena nytta med nöje, men idag vill jag från botten av mitt hjärta säga att det är ett rent nöje att få rikta några ord till litern, vårt kanske allra mest ändamålsenliga mått. Aldrig övermodig, alltid måttfull – litern hamnar ofta i skymundan av de massor och vätskor som hon mäter upp, och det är djupt orättvist, eftersom det är hon som reglerar och ympar dem, trimmar och formar dem. Till skillnad från watten, joulen och hertzen är litern, anspråkslöst nog, INTE uppkallad efter ett personnamn. Istället är hon demokratisk och rättvis. Alla kan mäta i liter – litern är universell. Därför är hon också en av våra mest hedervärda enheter.
(HÄRKOMST) Litern härstammar från 1700-talet, upplysningens och framstegets stora århundrade. Under devisen ”frihet, jämlikhet och litermått” gjorde franska revolutionens män upp med despotism, orättvisor och inexakta måttsatser. Tidigare hade människor låtit stop, tunnor och olika former av krus tjänstgöra när de mätte i tre dimensioner. Resultatet brukade bli därefter. Ingen var säker på hur mycket de mätte upp och många försök till matlagning utmynnade således i rena katastrofer. Nu krävde den framåtskridande tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen, men också sockerbagare och utspädare av koncentrerade drycker, ett standardiserat och mer precist måttsystem.
(UPPVÄXT) När längd började mätas i meter, som bygger på det överlägset regelbundna decimalsystemet, föddes den djärva tanken att man också borde mäta yta och volym efter detta system. Genom att man drog metern i tre riktningar, på längden, på bredden och på djupet, skapades kubikmetern, och när man senare gjorde samma sak med tiondelens meter, alltså decimetern, hade man tagit fram ett rymdmått som var så lämpligt, så åskådligt och lagom till sitt omfång att det snabbt spred sig som en löpeld genom den mätande världen. Eftersom många tyckte att ”kubikdecimeter” var ett alltför fyrkantigt namn döptes enheten strax om till det mer poetiska ”liter”. Succén var därmed ett faktum. Också sådana som aldrig tidigare mätt började nu mäta upp saker och ting i liter.
(LIVSGÄRNING) Idag är litern en av vår världs allra mest berömda enheter. När vi mäter i liter erövrar vi världen, vi klassificerar och benämner den. Tänk så användbar hon är! Egentligen är det bara metern, kilot och minuten som kan jämföra sig med henne. Alla, och då menar jag alla, har någon gång mätt i liter. Den vardaglige talar om sin mjölk i liter, medan den mer excentriske använder litern som ett mått på grävlingsblod. Den modige fyller sitt litermått med krut, den fege med fjun. Den rike handlar rysk kaviar per liter samtidigt som den fattige tvingas ge bort sin sista liter snö. Den sorgsne fyller sitt litermått till bredden med tårar medan den dansante bjuder upp sitt litermått till en svängom. Även den mest världsfrånvände teoretiker tvingas använda litermåttet nu och då. Ingen behöver tvivla på att litern inte kommer till användning: hon är all volyms måttstock. Faktum är, att litern numera är så pass etablerad att vi associerar till ”liter” så fort vi ser bokstaven l! Tänk vilka missförstånd det kan leda till! Vilka underbara tillfällen till skratt!
(JÄMFÖRELSE) Med tanke på vad som tidigare sagts om literns förträfflighet är det smått obegripligt att hela den anglosaxiska världen, som i många andra avseenden är ett föregångsland, vänder litern ryggen. Hårdnackat håller de fast vid sina jävla gallons. De har ingen som helst anledning att göra detta, förmodligen är de bara helt debila i skallen. Det enda som gallonmätandet leder till är missförstånd och felaktigheter. Har ni försökt omvandla en liter till gallons någon gång? Det är inte så roligt, kan jag tala om. Fel blir det och stämmer gör det definitivt inte!
(AVSLUTNING) Det finns mycket annat att säga om litern och hennes segertåg genom århundradena, men det lämnar jag till andra. Jag tror inte att jag är rätt person att teckna literns fullständiga historia, till det krävs någon som är betydligt mer erfaren, någon som är mogen och värdig att ta sig an uppgiften på riktigt. Min hyllning till litern är bara en liten fis i universum. Låt mig bara avsluta, och jag hoppas att inte Ture Sventon misstycker när jag parafraserar honom, genom att säga ”ständigt denna liter”. Vad skulle vi göra utan henne?
Örjan Westberg