Wow. Jag kan knappt finna mina ord. Oj, det förvånar mig alltid hur tung den här är. Wow, ni är alla så fina idag, i era jeans och tjocktröjor. En dag som denna då klär vi verkligen upp oss. Tänk att få stå inför er alla och att vi är här idag för att vi alla tror på samma sak.
Detta pris betyder väldigt mycket för mig. Jag vill först tacka akademin för detta pris. Att det är fjärde gången i rad jag vinner pris för bästa kvinnliga skådespelare, gör inte att det betyder mindre för mig.
Jag vill tacka mina otroliga, helt underbart generösa motspelare. Detta pris är inte bara mitt, utan det är vårt. Vi har kämpat för denna film, denna film är vårt vackra verk som är ett resultat av blod, svett och tårar. Du X, du vet precis vad jag pratar om.
Jag vill tacka invånarna i byn Tottilotta som så snällt, varmt välkomnade oss. De stod alla med öppna armar och lät oss sätta läger i 45 månader. Er generositet och goda humör satte ett leende på var och en, även de dagar solen inte sken.
Men främst vill jag tacka vår regissör, du X, du har gjort mig hel igen. När jag läste ditt manus om kvinnan som tillsammans med ett udda gäng tar sig an kanininvasionen i Sverige, då förstod jag att detta var något att hålla fast vid. I hemlighet har det varit min största önskan att få jobba med dig. Behöver jag ens nämna din helt magnifika film Hundar, toalettpapper och Jättar? Så tack!
Nu börjar de spela musiken och jag ska inte fortsätta vara långdragen. Men jag måste få tacka dig X. Jag skulle inte vara här om det inte var för dig. Du har stöttat mig genom denna resa och du har tagit hand om vår familj. För dig står jag evigt i skuld. Vad har jag gjort för att förtjäna dig? Okej, okej, nu höjer de musiken. Jag antar att detta är mitt farväl. Så åter igen, ett stort tack!
Cecilia Minder