Mikael Andersson skrev en vederläggning av Byggnads reklamkampanj. Sedan skickade han den till Kvällsposten och Expressen som tog in hans text som en debattartikel. När de frågade honom vilket parti han jobbade för svarade Mikael att han inte jobbade för något parti alls, utan bara gjorde en uppgift i en retorikkurs. Och att han likaväl kunde skrivit en bekräftande artikel istället. För nu visste han hur man gjorde.
Debatt: Vem hotar den svenska byggmarknaden?
Läs Mikael Andersson, Skanör.
[Svartmåla sagesmannen] Svenska byggnadsarbetarförbundet (Byggnads) säger sig vara facket för alla arbetare inom byggnadsverksamheten. Det sägs arbeta för sina medlemmars trygghet, men det värderar sina medlemmar olika. En snickare är till exempel inte lika mycket värd som en kranförare eller en murare. Byggnads lyssnar inte på sina medlemmar, de motarbetar också en naturlig utveckling av den svenska byggmarknaden – vem arbetar de för egentligen?
[Framlägga saken] I Byggnads mediekampanj sägs det: ”Hotet kommer inte utifrån”. Fackförbundet syftar på de, i växande antal, internationella byggnadsarbetare som agerar på den svenska byggmarknaden. Kampanjen säger att ”hotet” kommer från oseriösa arbetsgivare som tummar på avtalen för snabba pengar. Billigare och effektivare internationella byggföretag vinner offerter till nackdel för dyrare och ineffektiva svenska. Som ni känner till så råder det inom EU fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.
[talets tes] Byggnads har rätt i påståendet att ”Hotet kommer inte utifrån” – men det kommer från Byggnads självt och dess avtalspolitik.
[det oklara] Vilket ”hot” syftar Byggnads på? Det smutskastar ”oseriösa” svenska entreprenörer då det är politiskt inkorrekt att utpeka arbetskraftsinvandringen. Utländska arbetare som kommer hit gör detta enligt avtalet för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Kanske makthavarna i Byggnads känner sig hotade när makten förskjuts åt marknaden.
[Det orimliga] Byggnads kan rimligtvis inte anta att dess medlemmar skulle vara fientligt inställda till invandrande arbetare. Den fria rörligheten inom EU fungerar och stimulerar andra branscher. Det är orimligt att den svenska byggsektorn ska vara undantaget dessa lagar. Onaturliga marknadsförhållanden för en industri leder till dess fördärv – vad hände till exempel med vår varvsindustri?
[Det omöjliga]. Orimligt är också att motarbeta sina medlemmar. Undersökningar (Research International) visar att 75 procent av arbetstagarna, på små byggprojekt, i första hand vill diskutera löneform direkt med arbetsledningen. Trots detta driver Byggnads frågan att löneförhandlingar ska ske centralt. Byggnads vill åsidosätta både den enskildes och arbetsgivarnas frihet att ingå och reglera avtal med varandra. Svensk lagstiftning är underordnad EU:s. Att Byggnads vill åsidosätta denna rättighet är en omöjlighet.
[Det inkonsekventa] Kollektivavtalen kommer på kort sikt att stärka byggnadsarbetarna och i förlängningen att försvaga de svenska byggföretagen. Vilket resulterar i färre uppdrag och arbetstillfällen. Var finns medlemmarnas trygghet då? Byggnads måste bestämma sig – ska man förbättra arbetsförhållandena på kort sikt, eller ska man säkerställa att den svenska byggmarknaden finns kvar även i framtiden.
[Det opassande] Byggnads medlemmar är upplysta, förnuftiga individer och det vore bra om förbundet speglade deras värderingar. Förlegad lönebyråkrati passar sig inte längre.
[Det ofördelaktiga] Vi har här tydligt sett att det främst är Byggnads som vinner på att driva ännu fler frågor centralt. Förhalas avbyråkratiseringen av byggmarknaden, stärks deras egen roll och organisation – inte medlemmarnas.
[Slutord] Det är lite karaktäristiskt för ett fackförbund, att likt en gammal diktaturstat försöka klamra sig fast vid förlegad doktrin. Nya vindar har blåst in över Europa ett bra tag nu. Det är dags för fackförbunden att ge efter för demokratin och börja verka för sina medlemmar. Ni inom byggsektorn måste fråga er: Ställer ni upp på de värderingar som ert fackförbund verkar för?
Mikael Andersson
Skanör
Berättelsen om Harry Potter är orimlig
[Svartmålning] De sju böckerna om Harry Potter har blivit inte mindre än åtta filmer. Framgångssagan har blivit en miljonindustri. J.K. Rowling har blivit en av vår tids rikaste författare och den försäljningshysteri som har uppstått står mig upp i halsen.
[Framlägga saken] Berättelsen handlar om en pojke med övernaturliga krafter som kan flyga på kvastar och kasta trollformler på sina ovänner. Han lever i en magisk värld där han uträttar stordåd som värsta superhjälten.
[Tes] I vår upplysta tid tror vi inte längre på tomtar och troll och då borde vi inte heller gå på de här dumheterna. Berättelsen om Harry Potter är helt orimlig. Jag ska nu visa att berättelsen är både oklar, orimlig, omöjlig, osammanhängande, opassande och ofördelaktig.
[Det oklara] Det finns många oklarheter i berättelsen. Eleverna på Hogwarts lär sig olika trollkonster men man får aldrig reda på hur de lär sig alla de andra ämnen man behöver för att klara sig i livet. Hur har de överhuvudtaget lärt sig att läsa? Om de inte lär sig matematik och ekonomi hur ska de då få jobb efter examen? Alla kan väl inte jobba på trolldomsministeriet?
[Det orimliga] Egentligen är hela berättelsen orimlig. Det är inte rimligt att förstaårselever i den första boken, bara elva år gamla, ska klara de utmaningar de ställs inför, ta sig förbi hunden Fluffy och en dödlig växt. Det är inte rimligt att elvaåringar kan slåss mot professor Quirrell, en fullärd trollkarl. Hur kan någon tro på att Harry, en högstadiekille utan någon djupare kunskap i magi, ensam kan vinna mot tjugo trollkarlar och dödsätare? Det är helt otroligt!
[Det omöjliga] Det finns knappt en enda berättelse i böckerna som inte är omöjlig. För att bara nämna några. Människor kan inte flyga på kvastar. Det finns ingen perrong vid namn 9 och ¾ vid Kings Cross i London och det finns inte heller några eldsprutande drakar. Det finns inga trollformler som gör att man kan tortera andra, tända ljuset i rummet, tända eld på saker eller förflytta saker. Det finns inga brygder som gör att man blir kär eller som förvandlar mig till en annan person. Det finns inga osynlighetsmantlar. Sånt hör hemma i sagorna, inte i verkligheten. Så låt oss slippa allt detta trams.
[Det inkonsekventa] Det finns mycket som är osammanhängande i böckerna. I den första boken hamnar sällskapet på en ö, Harry och Hagrid tar den enda båt som finns, men hur kommer då familjen Dursley iland från ön? I själva verket finns det så mycket som är fel i böckerna att en hel internetsajt har tillkommit för att rätta till dem. På http://www.mugglenet.com/books/mistakes/ssmistakes.shtml finns inte mindre än 62 felaktigheter listade. Hur ska man kunna lita på en berättelse med så många felaktigheter?
[Det opasande] Böckerna är fulla av pennalism och den värsta sorts mobbning. Det förekommer våld mellan eleverna utan att lärarna ingriper. Detta är verkligen opassande. Flera av tävlingarna är så farliga att eleverna faktiskt riskerar att dö. När de väl anmält sig kan de inte dra sig ur utan måste vara kvar till det bittra slutet. Finns det inga skyddsombud som kan sätta stopp för dessa arbetsmiljöbrott? Finns det ingen som vill stå upp för barnens rättigheter? Har inte England skrivit under barnkonventionen? Och inte är väl Harry Potter någon lämplig förebild för våra barn och ungdomar? Han gör sig ju skyldig till mordförsök på Malfoy när han använder en trollformel som riskerar att döda sin skolkamrat. Detta är verkligen inte lämpligt!
[Det ofördelaktiga] Några fördelar finns inte med de här berättelserna. Det är direkt skadligt att lära tonåringar att tro på all denna vidskepelse. Risken är att unga dras in i trolldom, svartkonst och ockultism. I en tid då många ungdomar har börjat tycka att häxor är snälla, tänk bara på serier som Sabrina tonårshäxan, är det verkligt farliga med berättelsen om Harry Potter att den med sina spännande berättelser lurar oskyldiga ungdomar in i farlig svartkonst.
[Slutord] Berättelsen om Harry Potter är helt orimlig. Den är full av vidskepelse som vi borde ha lämnat bakom om oss för länge sedan. Den enda som tjänar på den är JK Rowling som nu tjänat mer än 1 miljard dollar på böckerna. Alla de barn som förvillats in i trolldomens värld är de stora förlorarna.
Här nedan följer ett exempel på hur Mohamed Barani & Andreas Erlström hösten 2015 skrev vederläggning av en krönika som skribenten Fredrik Virtanen publicerade 6 mars 2015 i Aftonbladet. I nästa kapitel får du läsa hur deras studiekamrater skrev en bekräftelse av Virtanens krönika.
Din mobiltelefon gör dig dum och stressad
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article20428368.ab
Vi mår redan dåligt. Stress är ett enormt folkhälsoproblem. Ångest, depressioner och psykisk ohälsa ökar.
Ju yngre vi är, desto sämre mår vi. Sedan 90-talet har antalet ungdomar med psykiska problem trefaldigats. Tuff arbetsmarknad, höga utbildningskrav och växande klassklyftor anges som orsaken.
Förvånansvärt få kopplar samman sin stress med politik. Människor skyller numer på sig själva när de blir sjuka. I en liberal värld är ju allting individens fel; det är lätt att tappa självkänslan om man hade oturen att bli semlan och inte den som äter semlan.
Och när vi redan kippade efter andan, utarbetade eller arbetslösa, fullproppade med antidepressiva preparat och yogalösningar här i prestations- och utslagningssamhället så uppfann Steve Jobs på Apple en maskin som var så lätt att använda att ingen klarade av den.
Nu skär skärmstressen genom samhällets alla gränser – ekonomiska, sociala, geografiska. Nästan alla har en smart telefon framför sig, mer kraftfull än världens största dator för 30 år sedan.
Vi är i vår egen värld, vi uppfattar det som roligt och effektivt men våra kortisolnivåer slår i busstaket där alla andra också sitter i sina världar och snapchattar eller googlar löksoppa. Det gäller att hänga med. Kolla flödet. Skjuta arga fåglar med slangbella. Uppdatera Facebook, ragga på Tinder, kolla mejl, lyssna på radio, leta klipp, handla, boka resa.
”Vi gör tio personers jobb samtidigt som vi försöker hinna med våra liv, våra barn och föräldrar, våra vänner, våra yrken, våra hobbys och våra favorit-tv-serier”, konstaterade Daniel J Levitin, professor i psykologi och neurovetenskap i en skrämmande essä i The Guardian den 15 januari om hur telefoner gör oss mindre effektiva och mer stressade.
Och stänger vi av telefonen drabbas vi av nomofobi, ”no-mobile-phone phobia”, rädsla för att vara utan mobiltelefonkontakt, den andra stressade sidan av dopaminkicksdrivet mobiltelefonberoende och infomani.
Våra hjärnor klarar inte mångsysslandet som den moderna teknologin erbjuder. Vi tror att vi klarar det. Du tror det. Du är ju speciell, men samtidigt hör du inte på, du sover ju, din hjärna är upptagen med att fatta beslut om att svara på ett sms som just kom eller fortsätta kolla nyheterna och i den stunden är din hjärna lika överhettad som ditt 12-åriga barns som du i ett svagt ögonblick gav en smartphone vilket du ångrar redan nu innan skolresultaten ens hunnit rasa eftersom ungen märkte att livet är mycket roligare på internet än framför läxböckerna.
Stackars barn. Stackars hjärnor.
Så är det nu. Men så kommer det inte bli, gissar jag. Inte för alla. Världens smartaste människor har redan slängt sina smartphones och skaffat 90-talstelefon. Allt fler kommer begränsa sin egen och barnens tillgång till skärmar.
Det är en klassfråga. De privilegierade, de välutbildade – de med mest tid – kommer identifiera och parera farorna och anställa rut-avlönade mobilvakter och sätta barnen i analoga skolreservat.
Mobilrevolutionen är den nya nyliberalismen: Många känner sig kallade, få är utvalda, alla mår dåligt. Men vi har åtminstone Angry birds.
Mohamed och Andreas börjar med att precisera Virtanens tes, sammanfatta den och sätta in den i sitt sammanhang med tilltänkt publik.
Tes: Ledarkrönikans tes är att mobiltelefoner gör en dum och stressad och att vi bör minska på användandet.
Sammanfattning: vi mår allt sämre och är mer stressade p.g.a. våra mobiltelefoner. Våra hjärnor kan inte hantera allt vad den moderna teknologin har att erbjuda. Vi måste lära oss att minska vårt mobiltelefonanvändande.
Sammanhang: detta är skrivet som en ledarkrönika i Aftonbladet mot bakgrund av ett växande folkhälsoproblem med stress, ångest och psykisk ohälsa.
Mottagare: skribenten vänder sig främst till läsare i Aftonbladet men också till samhället i stort.
Svartmålning: Fredrik Virtanen vars krönika vi läste på våra mobiltelefoner kallar mobiltelefonanvändare dumma och stressade. Han säger att även om du tror att du klarar av att hantera det informationsflöde som den moderna teknologin erbjuder så gör din hjärna inte det. Som i allt annat Virtanen skriver om är det bara problem men aldrig några konkreta lösningar.
Framlägga saken: Skribenten säger att vi i dagens samhälle mår dåligt och stressar över allt som ska hinnas med i livet och att mobiltelefoner är en starkt bidragande orsak. Det gör den genom att vi drabbas av nomofobi om vi kopplar av mobilen men av infomani om vi fortsätter använda den, samt att våra hjärnor och våra barns hjärnor klarar inte av mångsysslandet som en mobil innebär. Dock är det mest underklassen som drabbas eftersom de priviligierade och välutbildade kommer att begränsa sin och sina barns mobilanvändning.
Tes: Han tycker att vi i framtiden bör identifiera farorna med smartphones och vara mer avkopplade från dem. Det är en vanlig överreaktion när något nytt dyker upp som förändrar samhället.
Refutatio: (Det oklara) Artikeln är fylld med problem och skrämselpropaganda. Mycket av dagens problem skyller skribenten på smartphones. Men det är oklart vad som bör göras och vad problemet är förutom att vi har smartphones. Ett exempel är den här meningen: ”du är ju speciell, men samtidigt hör du inte på, du sover ju, din hjärna är upptagen med att fatta beslut om att svara på ett sms som just kom eller fortsätta kolla nyheterna och i den stunden är din hjärna lika överhettad som ditt 12-åriga barns som du i ett svagt ögonblick gav en smartphone vilket du ångrar redan nu innan skolresultaten ens hunnit rasa eftersom ungen märkte att livet är mycket roligare på internet än framför läxböckerna.”
(Det orimliga) Artikeln har också konstaterat att vi antingen kommer att drabbas av nomofobi eller infomani när vi använder smartphones. Det är helt orimligt att sätta en sådan deterministisk ton på mobiltelefon-användandet. Visst så drabbas några som med allt annat som kan ge ett beroende, men att säga att det är antingen eller är helt orimligt. De flesta är faktiskt helt kapabla att använda teknologi som datorer eller mobiler på ett sätt som hjälper istället för förstör för dem.
(Det omöjliga) Även om det är rimligt så är det omöjligt att vrida tillbaks tiden. Smartphones är här för att stanna och det är inget bakåtsträvare kan hindra. Bland de första att använda elden fanns det nog en och annan som påpekade att elden minsann var farlig. Det är en naturlig reaktion på allt som är nytt. Det fanns rädsla när tåget kom, när datorn kom eller när TV:n kom och även om det ibland finns människor som inte kan hantera det nya så är det omöjligt att bara stanna upp och sluta utvecklas.
(Det inkonsekventa) Samtidigt som skribenten vill att vi ska skylla fler av våra problem på politiken så lägger han ansvaret för mobilanvändningen på individen. Han kritiserar liberalismen för att skylla på individen men gör det själv i lika stor utsträckning.
(Det opassande) Sen är det också ganska opassande att kalla sina läsare dumma, speciellt när många av de som läser krönikan på just sina mobiltelefoner och en stort antal av de -drygt 6000- delar artikeln på stressinducerande Facebook.
(Det ofördelaktiga) Som många saker i livet kan mobilanvändandet skapa ett beroende men lär man sig balansera det och ha kontroll på sitt liv och teknologin runt omkring sig så är smartphones mer positiv än vad den är negativ.
Conclusio: Fredrik Virtanen skriver långt och mycket om farorna men det kanske är dags för honom att se möjligheterna. Samtidigt är det inte ovanligt att det uppstår motstånd mot ny teknologi. Så har det alltid varit och kommer förmodligen att förbli så. Men frågan är, bör vi lyssna på ludditerna och nejsägarna? Eller ska vi ta del av möjligheterna framtiden ger oss?
Mohamed Barani & Andreas Erlström RETA14 2015-10-31
Länk till artikel:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article20428368.ab